Det var efter 1822-års omfattande stadsbrand som fattighuset kom till på Krokshall och det ansågs prydligt och ändamålsenligt av sin samtid. Fattighjonen som bodde i huset utförde vissa sysslor för att få ihop lite pengar. Gummorna satt och band och stickade strumpor och gubbarna fick arbeta ute i staden med lite olika sysslor som vedhuggning samt att ”dra mangel”. Pengarna de tjänade använde främst till kaffe och det var mest till gummorna medan gubbarna skaffa snus för pengarna. Många av de boende på fattighuset hade olika smeknamn som Fläskastina och Lilla Knyckemaja.
Det var inget lyxliv som man levde i fattighuset, maten bestod mest av sill och välling. På söndagar serverades köttsoppa, en så kallad Sluring på saltspad förekom också, den bestod av små bitar av saltat fläsk som stekts och blandats med potatis, rotfrukter, mjöl och korngryn till en smet. Fattighuset hade plats för 72 personer som inhystes i 10 rum. Från sent 1920-tal omvandlades denna miljö kraftigt men rev byggnaderna runt Krokshall och Sven Eriksongatan breddades plus att Krokshall blev en öppen torgyta. Gården som senare slev ett salutorg bestod också av kullersten och man ser barnen på bilden hade inte mycket att leka.

År 1914